Nyhet 2019-01-02

Analys: Skumpig väg väntar för biodrivmedel

Biodrivmedel är ingen oändlig resurs och den som tror att det går att byta nuvarande användning av fossila drivmedel till biodrivmedel har fel. Det behövs också kraftfulla satsningar på ett transporteffektivt samhälle med minskat transportbehov och ökad användning av energisnåla transportslag som kollektivtrafik och cykel. I kombination med detta kan reduktionsplikten bli ett viktigt styrmedel för att minska transportsektorns klimatpåverkan. Det skriver IVL:s mobilitetsexpert Anders Roth i en analys för Aktuell Hållbarhets Ekotransport.

Läs analysen i Ekotransport nedan.

"Användningen av den förnybara biodieseln HVO 100 fortsätter att ligga på en låg nivå. Enligt färska siffror från SCB levererades drygt 18 000 kubikmeter av bränslet i oktober i år. Det är i samma storleksordning som augusti och september, men bara en tredjedel så mycket HVO 100 som användes i oktober förra året. Totalt sett har dock användningen av biodiesel bestående av både HVO 100, låginblandad HVO samt FAME (fatty acid metyl ester – till exempel rapsolja) ökat under hela 2018.

Detta är ett resultat av reduktionsplikten eller bränslebytet som infördes vid halvårsskiftet och där bränslebolagen måste minska klimatpåverkan från drivmedelsanvändningen genom inblandning av biodrivmedel med så bra klimatprestanda som möjligt. Klarar man inte angivna procenttal blir det böter och bränslebolagen prioriterar sannolikt låginblandning med bland annat HVO för att klara reduktionsplikten i stället för att sälja ren HVO 100 som inte ingår i reduktionsplikten. Ingen skillnad för klimatet i stort men säkert surt för de åkerier, transportköpare och bussbolag som räknat med att kunna redovisa fina utsläppssiffror till nästan ingen merkostnad genom att använda skattebefriad HVO 100. Ännu större förändringar väntar under 2019 när PFAD – en biprodukt som uppstår vid palmoljetillverkning och en av de dominerande råvarorna till dagens HVO – inte längre får klassas som restprodukt. Det betyder att den stängs ute från den svenska marknaden tills den klarar de hållbarhetskriterier som ställs på andra råvaror. Resultatet blir förmodligen att tillgången på HVO minskar, åtminstone tillfälligt.

Alla gillar dock inte reduktionsplikten. I en nyligen publicerad debattartikel på DN skriver två forskare att den riskerar bygga in oss i ett storskaligt biodrivmedelsberoende med negativ klimatnytta. Artikeln fick kritik som till stor del var berättigad. Bland annat beskrev den inte biodrivmedlens möjligheter i framtiden på ett rättvisande sätt. Artikeln missade till exempel att det finns betydande råvarupotential av hållbara biprodukter och restprodukter från jord- och skogsbruket samt matavfall. Ändå satte den fingret på en öm punkt. Biodrivmedel är ingen oändlig resurs och vi kan inte tro att det går att bara byta ut vår nuvarande användning av fossila drivmedel till biodrivmedel. Det behövs också kraftfulla satsningar på ett transporteffektivt samhälle med minskat transportbehov och ökad användning av energisnåla transportslag som kollektivtrafik och cykel.

Energisnålare fordon och ökad elektrifiering är också helt nödvändigt. I kombination med allt detta kan reduktionsplikten bli ett viktigt styrmedel för att minska transportsektorns klimatpåverkan. Förslagsvis bör politiken genom reduktionsplikten sätta ett slutår när fossil diesel och bensin inte längre får säljas. Alltså utveckla reduktionsplikten i stället för att avveckla den.

Hur ska då åkerier och bussbolag tänka kring drivmedelsval? Ett första steg är att ställa krav på råvaror som har stor klimatpotential och liten risk för markanvändningskonflikter. Ett sådant exempel är Axfood som säger nej till att använda palmolja och PFAD som råvaror till drivmedel. Ett annat tecken i tiden är att flytande biogas (LBG) är på uppgång för tunga fordon. Bara i Västsverige är nu cirka 300 LBG-lastbilar beställda av åkerier för leverans de närmaste åren. För transportköpare gäller det att lägga större fokus på effektivare och transportsnålare logistik. Att endast göra drivmedelsförändringar räcker inte."

Anders Roth, mobilitetsexpert, IVL Svenska Miljöinstitutet
anders.roth@ivl.se, tel. 010-788 69 16